Tre år!

Har inte kommit mig för att skriva något än...
I måndags hade jag en känsla i kroppen som ja inte kunde fatta vart den kom ifrån, fören jag kom hem och läste (på fb) o då kom tårarna...
Kan inte fatta att det redan gått tre år!!!!
Torsdag den 3:e januari 2008 ca 09,35 ringde min älskade kusin Lollo till mig och berättade att Nettan varit med om en olycka den natten. Jag frågade hur de hade gått för henne och då berättade Lollo något jag ALDRIG kommer glömma! Nettan klarade sig inte! På den tiden från de att Lollo ringde tills jag var ut från matsalen på skolan o ut vid bordet o tagit en cigg för att förska lugna mig själv den tiden var inte lång!! Minns fortfarande klasskompisarnas blickar när jag bara stormade ut från matsalen.
När jag o Lollo hade pratat klart ringde jag pappa o berättade för honom. Ja minns inte riktigt vad jag sa, men när jag pratat med honom så gick jag till lärarnas fikarum och bad Roland komma in till kontoret för jag behövde prata. Han stängde dörrarna in, för han såg att de va något allvarligt. Jag berättade för honom att Nettan hade varit med om en olycka och att hon omkommit. Han visste inte riktigt vem hon var men sa att vill jag gå hem så får jag de. O jag tänkte och sa, vad fan ska jag göra hemma? Då kommer jag bara må skit dåligt! Så jag gick sen o berättade för klasskompisarna och satt i Ronjas svetsbås hela dagen, hade betongsmak i baken sen!

På fredagen skulle vi till Ekesås o spela släktpoker, när vi sitter där o spelar så ringer min telefon o jag ser att de e Elin i Tidaholm som ringer. Så jag svarar, går ut o röker o pratar med henne o gråter! Jag o Elin hade inte träffats eller pratat med varandra på en halv evighet, minst!! Så tack vare (eller på grund av eller va man ska säga) Nettans bortgång fick jag o Elin upp kontakten igen!
Ungefär en timme senare ringer telefonen igen, då e de Ika som ringer o jag bara lämnar pokerbordet (alla i släkten visste vad som hänt). Så jag går ut o pratar med Ika. Hon frågar om jag vet vad som hänt och jag säger att Lollo berättade igår morse. Jag sa till Ika att oavsett vart hon eller jag är, vill hon något så kommer jag! O jag berättar att jag e nere hos kusinerna i Vaggeryd, men som sagt, vill hon något så skulle jag kunna GÅ till henne!!!

Helgen efter var de minnes stund på kåken i Tidaholm o jag skulle egentligen jobbat, men sa till chefen att jag kan inte, jag ska på en av mina bästa vänners minnes stund och chefen frågade om de va Nettan och jag sa ja, o då sa hon att hon fixar någon som kan ta mina skift den helgen..
På minnes stunden, när Ika, Andreas och Rickard kom in på Kåken, så skulle man kunna höra en synål falla på betonggolvet!


Jag har i efterhand fått veta av Ika att de jag sa när allt hände, hjälpte henne, just att hon visste att de bara var att ringa så hoppade jag på första bästa buss eller tåg till henne o bara lämnade allt i skolan.. För jag hade sagt till mina lärare att ringer Ika så sticker jag!!! Så enkelt e de!!!


Nu ska jag försöka torka tårarna och se om jag hittar någon fin bild på Nettan att lägga här vid ett senare tillfälle!!!

Alla ni som hjälpt och stöttat mig, Ika, resten av familjen Lundh, mina vänner och min familj! TACK!! Ni är värda eran vikt i guld!!!